Platsen i hjärtat tillhör dig, du tog den och bevarar den. Den är obytbar.

Du har för mig alltid varit speciell, en traditionell uppväxt. Ett traditionellt besök varje år.

För mig ett leende på läpparna, alltid lika glad. Det var din utsida, insidan en annan.

Jag förstår, det är svårt. Det är inget jag kan fördjupa mig i, ingen kan förstå.

Du lämnar oss hastigt, med ett farväl näst intill mirakel. Den dragningskraft du spridit och de Förlåt du förmedlat sprider i framtiden en ljusare och lättare verklighet. En kunskap och mognad som man tar med sig, en hjälpande hand i kommande tunga situationer. Du behövdes oavsett det kändes eller inte. Du var den du var och därefter fick du din respekt. Alla är inte likadana, och det är vi glada för. Några måste stå för de tunga exemplaren av verkligheten, du fick ta den för laget. Nu visar du att allt kan inte stå sig på fördomar och yta, ibland måste man gräva djupare för att se vart man står och vart andra står.

Och nu vet vi, Tack!

En lång vila med lätta axlar, det är du värd.

//Charlotte