Gårdagen började med fredagsutbildning som gick vidare till tacokväll på Kramm. Det är lagfest. Hade riktigt trevligt och kom i säng, efter rulle på Sylos, vid halv fyra. Upp och hoppa lilla loppa redan vid sjusnåret. Ny dag, mer jobb. En lång dag, pigg men ändå trött.

Nu sitter jag själv i lägenheten och funderar på att hänga upp några tavlor, dom som jag har funderat på att hänga upp i en vecka nu.

Funderar på allt och ingenting. Innerst inne vet jag svaret, men är väl för rädd för att säga det högt, berätta det för mig själv. Ska ta ta tag i saken nu, agera och stressa ner.

Allt får inte rinna förbi, fånga ögonblicket, njut av vardagen, var nöjd med dig själv.

Skål!

 

Cicci

15 november 2008 21:49

Hej Charlotte!! :) Ja, det blir ju mest på utekvällar... Jag visste inte ens att du hade en blogg! Med mig är det bra. Hur är det med dig då? Du får jättegärna komma hit till Härnösand nån gång, vi måste ju se till att hålla ihop gänget nu fastän några tillfälligt försvinner! :) Kram!

http://ciccieurenius.blogg.se

 

Amanda

18 november 2008 17:56

Men hej!

Kul att du hittade mig, så jag hittade dig :)
Som sagt, en riktigt rolig kväll var det!

Nu är du länkad!
Nu taggar vi för lite sälj imorrn!

http://tantmandis.bloggargratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hemma i Kramfors igen, kände för att umgås med familjen lite. Och då är det himla smidigt att kunna ta sista minuten för bara 450 kronor från Stockholm. Hemma på ett kick. Så i dag när jag vaknade så var det för att göra småstaden och hälsa på vänn...

Jag tog klivet och flyttade till Stockholm från Norrland, en stor förändring för mig. Och bara ett par veckor senare anordnade jobbet en "förändringsfest". Men hör och häpna. Detta firades, ironiskt nog, genom att vi som jobbar på Folksam i Stockho...

Sällskapssjuk, det är vad jag är. Att någon annans närhet kan göra sådan skillnad. Att vara två eller flera på samma plats betyder verkligen mycket. Känslan av en gemenskap styrker mig inifrån.    Trots min starka ensamma sida så behöver jag ti...

Jag är egentligen ingen person som hatar, därför hatar jag att jag hatar nu. Jag hatar att mitt hat får mig att vilja skriva, när skriva är något jag älskar..   Jag hatar kärleken när den gör som ondast, när den river och bryter ner. Jag hatar nä...

Så mycket, men så tomt. Hela jag är full av känslor, obeskrivbara i detta nu. Att sitta med tom blick och vilja se är inte lätt.. Just nu vet jag inte vilka ord jag ska uttrycka mig med men ändå så skriver jag. Rörelsen i fingrar och vetskapen om...