Igår bjöds det på pölsa och äppelvin. Det var riktigt trevligt, tack!

Hej till grannen och hej till Bruket, en snabb omvändning så var man plötsligt på Kramm. En god drink och dans. Ett avslut, Kramfors likt. Ett förutsägbart om man bor här.

Men jag sov gott och vaknade tidigt, igen. Kallt ute och ingen Sundsvallstur. Minusgrader och regn, blixthalka.

Upp till familjen, bakar lussebullar.

Ett telefonsamtal utom min värld. Som en pannkaka. Ingenting stämmer längre, förklara om jag inte förstår. En lång relation är jag rädd om, den finns med hela livet. Finns det något jag kan göra, så gör jag det även fast det gör ont i hjärtat. Du är Värdefull. Jag älskar

//Charlotte

 

Cicci

16 december 2008 13:23

Hej! Det är bara bra med mig.. :) Hur är det med dig? Jag kommer nog inte vara i Kramfors så mkt mer förrän på annandagen, men då hade jag iaf tänkt gå på Kramm. :) Du ska väl också dit hoppas jag? Kommer Sofie hem då också? Puss o Kram!

http://ciccieurenius.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hemma i Kramfors igen, kände för att umgås med familjen lite. Och då är det himla smidigt att kunna ta sista minuten för bara 450 kronor från Stockholm. Hemma på ett kick. Så i dag när jag vaknade så var det för att göra småstaden och hälsa på vänn...

Jag tog klivet och flyttade till Stockholm från Norrland, en stor förändring för mig. Och bara ett par veckor senare anordnade jobbet en "förändringsfest". Men hör och häpna. Detta firades, ironiskt nog, genom att vi som jobbar på Folksam i Stockho...

Sällskapssjuk, det är vad jag är. Att någon annans närhet kan göra sådan skillnad. Att vara två eller flera på samma plats betyder verkligen mycket. Känslan av en gemenskap styrker mig inifrån.    Trots min starka ensamma sida så behöver jag ti...

Jag är egentligen ingen person som hatar, därför hatar jag att jag hatar nu. Jag hatar att mitt hat får mig att vilja skriva, när skriva är något jag älskar..   Jag hatar kärleken när den gör som ondast, när den river och bryter ner. Jag hatar nä...

Så mycket, men så tomt. Hela jag är full av känslor, obeskrivbara i detta nu. Att sitta med tom blick och vilja se är inte lätt.. Just nu vet jag inte vilka ord jag ska uttrycka mig med men ändå så skriver jag. Rörelsen i fingrar och vetskapen om...