Blir det igår imorgon av idag? Eller kan jag stanna verkligheten, eller spola tillbaka?

Vill jag spola tillbaka? Vill jag trotsa naturens lagar? Oavsett vad som händer så leds jag framåt. Ibland går det alldeles för fort, jag hinner inte med.

Måste sansas med eftertanke. Eller behövs inte eftertanke? Är eftertanke överskattat?

Spontaniteten kanske ska uppmärksammas, leds man framåt av rätt anledning på grund av den? Ska man låta det undermedvetna styra framtiden? Ett ord som kommer utan vetskap, det bara dyker upp. En händelse utan planering.

Livet är svårt att läsa, det finns inget facit till mig för dig eller någon annan.

Jag vill inte ha facit, jag vill spåra i översnöade spår. Kämpa mig framåt, njuta av den egna vägen och det snart synliga resultatet.

Nu vart det djupt, men klockan är mycket, musiken är lugn, sorglig och romantisk, sällskapet är rogivande och tankar flödar..

//Charlotte