Ibland sker saker och ting på grund av gömda känslor. Känslor man inte visste fanns, nere i djupet.

Men när man kommer till en viss gräns uppenbarar de sig. En rädsla.

Jag har vetat om det länge, i precis ett halvår..men inte vågat erkänna det för mig själv.

Som tidigare skrivit i mina inlägg så är man stark ensam. Och jag känner en brist som måste få byggas upp. Att vara själv och stärka mitt inre.

Betyder inte att jag är svag, men oförberedd..

Varje steg är utveckling

Gå försiktigt och ge dem tid

//Charlotte