Direktlänk till inlägg 10 februari 2009
Ibland sker saker och ting på grund av gömda känslor. Känslor man inte visste fanns, nere i djupet.
Men när man kommer till en viss gräns uppenbarar de sig. En rädsla.
Jag har vetat om det länge, i precis ett halvår..men inte vågat erkänna det för mig själv.
Som tidigare skrivit i mina inlägg så är man stark ensam. Och jag känner en brist som måste få byggas upp. Att vara själv och stärka mitt inre.
Betyder inte att jag är svag, men oförberedd..
Varje steg är utveckling
Gå försiktigt och ge dem tid
//Charlotte
Sällskapssjuk, det är vad jag är. Att någon annans närhet kan göra sådan skillnad. Att vara två eller flera på samma plats betyder verkligen mycket. Känslan av en gemenskap styrker mig inifrån. Trots min starka ensamma sida så behöver jag ti...
Jag är egentligen ingen person som hatar, därför hatar jag att jag hatar nu. Jag hatar att mitt hat får mig att vilja skriva, när skriva är något jag älskar.. Jag hatar kärleken när den gör som ondast, när den river och bryter ner. Jag hatar nä...
Så mycket, men så tomt. Hela jag är full av känslor, obeskrivbara i detta nu. Att sitta med tom blick och vilja se är inte lätt.. Just nu vet jag inte vilka ord jag ska uttrycka mig med men ändå så skriver jag. Rörelsen i fingrar och vetskapen om...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
|||||||||
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
|||
9 |
10 | 11 | 12 |
13 |
14 | 15 | |||
16 | 17 |
18 |
19 |
20 |
21 | 22 |
|||
23 |
24 |
25 | 26 |
27 |
28 |
||||
|